Scenen          

Det finns underligt anlagda skuggor anlagda av ord,
som inifrån mörkret ser ljuset som mörker,
som binder språkliga källor vid språkliga mord
och öser ur språkets underförstådda torka.

Det finns ord som ständigt föder en död paradox
för att dö i ständigt ofödda syner
som stjärnor som slutar som utbränt koks
eller en blixt som jämt blir träffad av blixten.

Det finns skuggor som uppstår längs ordens logiska mur
biologiska former som sprider sig genom att vittra
som avsjöjar ett vanvett bakom språkets struktur :
utplånade trädgårdar bakom de växande stängslen.

Det är underligt : orden döljer en agitation
en tillit till just den plats där de snubblar,
ett skred i det inre, en tyst mutation
en sårad miljö där lidelsen plötsligt jublar.

(Inger Christensen 1935-2009 ur "Det" 1969 övers. Marie Silkeberg)

OM Inger C